Idag är det inskrivning på Vrinnevi inför operationen på måndag. Det ska bli skönt att få träffa narkosläkaren , jag har ju några frågor till honom/henne om hur sjutton de tänkt göra den här gången och vad gör de om jag får en anafylaktisk chock igen ??
Ringde till operationsplaneringen på Danderyd också och berättade att jag nu har fått tid i Norrköping så att de kunde få in det i journalen och även hälsa till alla som räddade livet på mig den där gången för 2 år sedan . När jag hade lagt på kom tårarna , fråga mig inte varför men det kändes skitjobbigt.
Skitjobbigt att skriva om det nu också.. men kanske inte så konstigt , det var ju en rätt stor grej som hände mig även om jag inte märkte något själv just då.
Jag kommer fortfarande ihåg när jag vaknade upp och tänkte att " det gör ju inte ont i magen , känns ingenting" och jag kunde inte förstå varför de inte förstod vad jag sade ... jag hörde ju orden i mitt huvud men de hörde inget eftersom jag fortfarande låg i respirator.
Jag hade tur som hade min kompis Ingrid där när jag vaknade , för min familj hade de inte ringt..
Jag blir så ledsen när jag tänker på att min sambo till slut fick ringa och fråga efter mig flera gånger för han tyckte det tog tid innan jag hörde av mig . Till slut fick han tag i en läkare som berättade vad
som hänt ..
Tänk hans panik , packa in vår lilla bebis och åka 30 mil och inte veta om jag levde..
Den här gången ska sambon vara med ! Kanske inte i operationsalen men nästan :-)
Kommer att lipa ihjäl mig när jag ska lämna sonen hos farmor på söndag kväll..
Är dessutom förkyld och får panik över att min operation kanske ställs in .
Idag skulle det ju vara en jättebra dag ! men det är bara jobbigt...
Kram Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar