måndag 5 september 2011

Viktväktarna

För några veckor sedan blev jag tillfrågad av en kompis om vi inte skulle börja på viktväktarna ?
Eftersom det inte händer så mycket på operationsfronten så kände jag att , JA WHY NOT ??
Nu har jag gått där i 4 veckor , de första veckorna gick jag ner 1 kilo i veckan  men till dagens vägning hade jag gått upp ett kilo...
jag vet varför , har varit sjuk och hemma från jobbet och slarvade rejält med att fylla i hur mycket jag åt.
Bara att bita ihop och komma igen !

Vilken diet tycker ni funkar bäst ?



Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

När blir det operation ??

Ja det vette gudarna.... eller läkarna på Vrinnevi kanske ??
Ringde och pratade med obesitasmottagningen på Vrinnevi för att höra hur det egentligen går ??
Det har gått flera månader sedan medecintesterna avklarades och snart har det gått 1,5 år sedan operationsförsöket ...
Sjuksköterskan jag pratade med tyckte ju att det verkligen borde vara min tur snart , då det har gått 3 år redan från det jag bestämde mig för en Gastric by-pass .
Men detta skulle de väl prata om efter semestrar och hon hoppades kunna återkomma till mig med en lägesrapport i september.
Vi får väl se ...
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

tisdag 9 augusti 2011

sömnapné med lite humor




Var det någon som såg avsnittet med Mike and Molly igår förresten ?

Jag gillar den serien , den är lättsam och behaglig och Melissa McCarthy är ju så charmig , gillade henne som Sookie i Gilmore Girls också! Billy Gardell är inte så tokig han heller , de passar verkligen bra ihop i serien .

När de hade "gosat" och skulle sova och hon vänder sig emot honom och han har på sig sin sömnapné mask !

Det var väl menat som roligt, men jag undrar om den som skrivit avsnittet har erfarenhet av en "cpap" mask ?
Undrar just hur min sambo känner det när han vänder sig om och jag ligger där i min mask och blåser luft...fast han har sagt att hellre det än som jag snarkade och hade mig innan , men han har också sagt att han längtar tills jag slipper den...

Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

Psykiskt utmattad

Undrar om det är rätt beskrivning för hur jag kände mig efter det tredje testet..

Var ju som ni förstår supernervös och rädd att det skulle bli som med Celukerin testet.
Den här gången var det lite mer uppbackning kring mig och en stund innan sista testet höll jag på att bryta ihop och började lipa så då gjorde de testet så jag skulle slippa vänta mer .
Jag kan verkligen inte förklara känslan av att ligga där och vänta på att nåt ska hända , som tex att man blir förlamad eller slutas andas , man undrar ju vad man gett sig in på..

Eftersom jag skriver det här inlägget så förstår ni att jag överlevde :-) de reaktioner som jag fick på sista medicinen ( som jag tror hette Atrakurium ) var ögonmuskelaturen och att det blev svårt att andas , men jag behövde inte hjälp med att andas.

Pust och stön ! När testet var över släppte allt , då lipade jag igen !! Jag lipar faktiskt lite nu när jag tänker på hur jobbigt det var ... enliten lipgumma är jag !

Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

söndag 29 maj 2011

Andra testet

Andra testet bestod utav det muskelavslappnande medlet Celokurin. Testerna gick till som vid det första testet och ingen reaktion kom precis som då förrän vid den högsta dosen . Då krampade musklerna och jag blev "förlamad" och slutade andas . Jag kunde varken tala eller röra mig och de sekunder som det tog innan de hjälpte mig att andas kändes som en evighet ...
Jag tänkte på min son och i mitt huvud upprepade jag hans namn som ett mantra.
Till slut kunde jag andas av mig själv eftersom medlet gick ur kroppen och då hade jag kissat på mig också...
Det var helt overkligt att vara med dom detta och vara vaken och fullt medvetande om att jag inte kunde andas... man undrar ju om det är värt det , men jag måste ju tro att det är det.
Som läkarna säger är det ju faktiskt livsnödvändigt om jag är med om en olycka eller blir akut sjuk och måste opereras så måste de ju veta vad jag tål eller inte tål.

Imorgon är det dags för det tredje och sista testet.... ska bli så skönt när detta är klart.
Undrar vilken kroppsdel som blir påverkad imorgon ?

Håll tummarna för mig .



Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

söndag 22 maj 2011

Första testet

Det gick bra med den första testen förra veckan , medicinen då hette Esmeron.
Lite jobbigt att vänta på att något ska hända utan att veta vad .
Först fick jag göra lite andningstester , dvs kolla lungfunktionen , sedan var det dags för pricktest och sätta nål. En läkare och sköterska från allergimottagningen följde sedan med mig till post op och där fortsatte testerna.
Den första dosen var under huden (subkutant) och resterande intravenöst.

Efter varje dos dröjde det en halvtimme och sedan fick jag en högre dos.

När jag fick den sista och högsta dosen tog det bara någon sekund så började ögonen att snurra, ja det går inte att förklara men de bara "fladdrade" omkring och jag kunde inte alls fokusera . Jag blev skitskraj och började gråta och tänkte att nu händer det , nu får jag en allergisk chock igen !

men så var det inte...tack gode gud!
Medicinen var ju muskelavslappnande och ögonmusklerna reagerade på det , att ingen tänkte på att tala om det för mig var väl så enkelt som att de aldrig brukar ge muskelavslappnande mediciner till människor som är vakna ...

Imorgon är det dags för medicin nr 2 . Jag vet inte vilken det blir , jag vet bara att Esmeron inte var den som det är vanligast att man reagerar på och jag vet att en av de tre är det vanligt att man reagerar på...

Håll tummarna !


Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

söndag 15 maj 2011

provokationsdags....

I morgon är det dags för den första av tre medicinska provokationer som de ska göra på mig på US i Linköping... tre måndagar efter varandra. Jag har varit så orolig idag..tänk om det händer nåt och jag blir dålig ?
Tänk om jag aldrig mer får se min son eller min sambo ?
Egentligen vet jag ju att det kommer att "gå bra" , men orolig blir man ju ..
I morgon följer sambon med , det var ju honom det var värst för sist. Åka akut nästan 30 mil och inte veta hur det var med mig ,själv var jag ju sövd.
Det är väl det som är skillnaden nu när de ska testa medecinerna att jag inte kommer att vara sövd , så blir det en rektion så kommer jag att vara medveten om det.

I natt hade jag en hemsk mardröm , men jag överlevde i drömmen så då blir det så.
Ont krut förgås inte så lätt eller hur är det ?



Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

onsdag 4 maj 2011

inläggstorka

Jag vet , inläggen duggar inte precis tätt här ....
Men jag ser att det är någon besökare här då och då . Trevligt !

Dagarna bara går och jag är fortfarande en tjock (are) gumma..Snart är det precis ett år sedan den "misslyckade" Gastric Bypass operationen. Ett år med väntan , väntan , telefonsamtal , frustation och ännu mer väntan har passerat... och inget har egentligen hänt. Mitt sista barnafödande år har passerat... så nu är det också kört..jag menar man hade så många planer och förhoppningar för drygt ett år sedan . Att man skulle ha hittat ett sätt för att få hjälp till självhjälp för att orka gå ner i vikt , ja vissa av er förstår... att man äntligen skulle orka motionera utan att ha ont . att obehindrat leka med sin son på golvet...
idag har jag konstant ont i knän , rygg och höfter och kan inte ens ha största storleken på xlnt/generous...

Hur har ni det ?


Tack för idag! En alldeles vanlig dag.

tisdag 25 januari 2011

Tiden bara går och går ......

Och absolut INGET händer..det är så frustrerandes !
Jag mår pissdåligt och har ont överallt , i benen , i ryggen , i höfterna och knäna...inte så lätt att träna då :-( . Som det känns nu kommer jag inte att leva i många år till om jag inte lyckas gå ner i vikt...
Man kan ju inte lyckas med allt men kanske med nåt ? så jag ska ändå försöka ta tag i träningen och har bokat tid för instruktion på gymmet .

Svaret från allergicentrum var tydligen att de ville att jag skulle läggas in några dagar innan op för att testa olika läkemedel "live" , vilket innebär en extra kostnad och den kan inte Danderyd stå för .

Så min läkare på Danderyd som jag träffade för snart precis ett år sedan ringde upp mig i november och berättade att han skickat förfrågan till LIO (landstinget i Östergötland) för att se om de tar den kostnaden .

Det är status och näe, jag har såklart inte hört något..
Ni fattar att jag tappar motivationen va ?



Tack för idag! En alldeles vanlig dag.