Skrev precis ett inlägg i Mias blogg , och kom på att jag skulle även kunna ta upp det här: Bemötande
Vilket bemötande har du mest blivit förvånad utav ?
Någon som du förväntat dig skulle vara otrevlig och som sedan var världens gulligaste ( eller tvärtom??) eller kanske en läkare där man förväntar sig empati och får nåt helt annat ??
Berätta gärna !
Det bemötande som jag kom att tänka på var följande :
För drygt tre år sedan sökte jag efter många om och men och mycket ångest hjälp för min övervikt , jag hade helt plötsligt börjat rusa i vikt och gick upp ca ett kilo i veckan , trots bra mathållning och ökad motion.
Jag blev i det närmaste idiotförklarad av min läkare som svarade " att de flesta överviktiga vill ha något medecinskt att skylla sin övervikt på , men vi kan väl ta något prov..
Vet inte vem av oss som blev mest snopen dagen efter, när hon fick ringa och be om ursäkt då det visade sig att jag hade hypotyreos och att mina värden låg i absoluta botten!!
Lite ödmjukhet och empati har ingen dött utav....däremot utav övervikt ! Så varför blir man bemött så här ? Vad tror ni ?
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
måndag 25 januari 2010
söndag 24 januari 2010
Gastric Bypass genom vårdgarantin - någon mer som står på kö ??
Det är den kön jag står i .När de hade fått min remiss i Norrköping och jag ringde dit och frågade hur lång kö det var och de svarade 4 år !! kände jag bara att va fan det är ju nästan som att ge upp... om 5 år kanske jag väger 30 kilo till om jag lever... Så då ringde jag en del samtal om att jag ville utnyttja vårdarantin. Efter diverse strul med mina papper ( why not ? ) så fick til slut Danderyd min remiss den 2 december 2009.
Den 11 februari har jag blivit kallad till läkaren, narkosläkaren samt gruppmöte med dietist så det känns verkligen som det är på g .
Pratade med min älskade syster och hon fick ju upp ögonen på mig att det verkligen kommer att bli snart !! För har vårdgarantin trätt in så borde min operation bli av inom tre månader efter att jag träffat läkaren ! Shit , då blir det av senast i mitten av maj !?? Någon som vet om det verkligen fungerar så? ohh törs knappast tänka tanken... det vore ju underbart .
Visst det blir inte beach 2010 heller , men vem hade trott det ?
Nä nu är det strax Damernas detektivbyrå ! Så himla mysig serie tycker jag .
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
Den 11 februari har jag blivit kallad till läkaren, narkosläkaren samt gruppmöte med dietist så det känns verkligen som det är på g .
Pratade med min älskade syster och hon fick ju upp ögonen på mig att det verkligen kommer att bli snart !! För har vårdgarantin trätt in så borde min operation bli av inom tre månader efter att jag träffat läkaren ! Shit , då blir det av senast i mitten av maj !?? Någon som vet om det verkligen fungerar så? ohh törs knappast tänka tanken... det vore ju underbart .
Visst det blir inte beach 2010 heller , men vem hade trott det ?
Nä nu är det strax Damernas detektivbyrå ! Så himla mysig serie tycker jag .
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
torsdag 21 januari 2010
Står i kö för gastric bypass
På sätt och vis önskar jag att jag hade börjat blogga mycket tidigare.
Nu får ni lära känna mig som den tjocka gumman som väntar på en operation, jag önskar att ni hade känt mig längre, då hade ni förstått varför jag gjort det valet.
jag menar att det kanske hade varit trevligt att ha med er på resan hit också , inte bara resan härifrån :-)
Många säger att en gastric bypass är en genväg till att bli smal . Oj vilken genväg ! Jag ser det som en sista utväg . Lyckas inte det här då dör jag nog av min övervikt på ett eller annat sätt.
Det räcker med att gå tillbaks 5 år i tiden , och jag är inte samma människa som då det är iofs de senaste 5-10 åren som jag gått upp mest i vikt , men i dagsläget är min självkänsla mycket låg.
Jag skäms för mig själv !
Jag är inte samma glada spontana person som förr. Visst alla människor ändras ju med åren och det har ju jag också gjort, men det jag syftar på är nåt annat. Jag har liksom tappat mig själv.
Ja jag vet att många tänker att jag får skylla mig själv eftersom är man fet så beror det väl på att man äter godis hela dagarna , typ!
Ingen har någonsin tvingat mig att äta något. Allt jag ätit har jag själv valt och det står jag för.
Men när man har bantat i hela sitt liv, går hos dietist , äter nyttigt i veckorna och endast något gott på fredagkvällen , tränar 3 dagar i veckan och dessutom går en massa promenader och ändå ökar i vikt ?? Hur länge ska man orka kämpa i uppförsbacke ?
Tänk att varje dag se dig i spegeln och skämmas över hur du ser ut . Att begränsa ditt liv pga vikten. Jag bor inte i den stad jag är uppväxt och jag har inte varit hem på 5 år för att jag skäms över hur tjock jag blivit. Det är bara ett exempel på hur jag har begränsat mitt liv pga min övervikt.
Jag klarar inte att gå ner i vikt själv och därför har jag sökt hjälp!
Mer om mina olika försök att gå ner i vikt kommer .
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
Nu får ni lära känna mig som den tjocka gumman som väntar på en operation, jag önskar att ni hade känt mig längre, då hade ni förstått varför jag gjort det valet.
jag menar att det kanske hade varit trevligt att ha med er på resan hit också , inte bara resan härifrån :-)
Många säger att en gastric bypass är en genväg till att bli smal . Oj vilken genväg ! Jag ser det som en sista utväg . Lyckas inte det här då dör jag nog av min övervikt på ett eller annat sätt.
Det räcker med att gå tillbaks 5 år i tiden , och jag är inte samma människa som då det är iofs de senaste 5-10 åren som jag gått upp mest i vikt , men i dagsläget är min självkänsla mycket låg.
Jag skäms för mig själv !
Jag är inte samma glada spontana person som förr. Visst alla människor ändras ju med åren och det har ju jag också gjort, men det jag syftar på är nåt annat. Jag har liksom tappat mig själv.
Ja jag vet att många tänker att jag får skylla mig själv eftersom är man fet så beror det väl på att man äter godis hela dagarna , typ!
Ingen har någonsin tvingat mig att äta något. Allt jag ätit har jag själv valt och det står jag för.
Men när man har bantat i hela sitt liv, går hos dietist , äter nyttigt i veckorna och endast något gott på fredagkvällen , tränar 3 dagar i veckan och dessutom går en massa promenader och ändå ökar i vikt ?? Hur länge ska man orka kämpa i uppförsbacke ?
Tänk att varje dag se dig i spegeln och skämmas över hur du ser ut . Att begränsa ditt liv pga vikten. Jag bor inte i den stad jag är uppväxt och jag har inte varit hem på 5 år för att jag skäms över hur tjock jag blivit. Det är bara ett exempel på hur jag har begränsat mitt liv pga min övervikt.
Jag klarar inte att gå ner i vikt själv och därför har jag sökt hjälp!
Mer om mina olika försök att gå ner i vikt kommer .
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
onsdag 20 januari 2010
Lite morötter kanske ?
Som jag nämnde häromdagen har jag bantat i hela mitt liv, ja faktiskt längre än vad jag kommer ihåg.
I somras träffade jag en barndomskamrat och hennes mamma som jag inte träffat sedan vi var väldigt små ,och vi började prata om övervikt och bantning. De berättar följande ( som jag måste ha förträngt) :
När vi var i sexårs åldern och på väg att börja i skolan , hade dagisfröknarna nämt för min mamma att det vore ju bra om jag och kompisen xx gick ner lite i vikt så vi inte skulle bli mobbade när vi började skolan. Detta tog tydligen skruv hos min mamma som ( jo jag vet bara av välvilja ) satte mig på en morotskur...när jag var 6 år ! Var vi tjocka då ? Knappast , möjligtvis lite gulligt 6års runda , inget mer...
Tyvärr slutade inte min mammas kamp för min övervikt där utan den har snarare blivit värre de senaste åren. Jag kommer inte ihåg morötterna för över 30 år sedan , men jag kommer ihåg ganska många andra morötter och smusslande med mat /godis.
Så här i efterhand kan man väl säga att hon misslyckats helt.
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
I somras träffade jag en barndomskamrat och hennes mamma som jag inte träffat sedan vi var väldigt små ,och vi började prata om övervikt och bantning. De berättar följande ( som jag måste ha förträngt) :
När vi var i sexårs åldern och på väg att börja i skolan , hade dagisfröknarna nämt för min mamma att det vore ju bra om jag och kompisen xx gick ner lite i vikt så vi inte skulle bli mobbade när vi började skolan. Detta tog tydligen skruv hos min mamma som ( jo jag vet bara av välvilja ) satte mig på en morotskur...när jag var 6 år ! Var vi tjocka då ? Knappast , möjligtvis lite gulligt 6års runda , inget mer...
Tyvärr slutade inte min mammas kamp för min övervikt där utan den har snarare blivit värre de senaste åren. Jag kommer inte ihåg morötterna för över 30 år sedan , men jag kommer ihåg ganska många andra morötter och smusslande med mat /godis.
Så här i efterhand kan man väl säga att hon misslyckats helt.
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
måndag 18 januari 2010
Tänk dig följande
Du går förbi en affär och i skyltfönstret hänger snyggaste jackan !! Du går in och provar , och volia, den passar = du köper den .Nice :-)
Du ser reklamen för Gina Tricot och deras coola kläder, schyssta jeans , coola toppar , bara att gå in,pröva och köpa för allt passar .
Ska du ut en kväll ? Kanske med polarna eller jobbet , jamen då är det ju bara att slinka in på Vero Moda eller HM och köpa nåt nytt!
Eller ??
Hmm inte om man är smällfet och drar storlek 56 :-(
Ni har hört det där uttrycket "vara värd sin vikt i guld" . Shit ! jag är värd massor !! Just nu 130 kilo , hur mycket guld blir det ??
Nej tyck för guds skull inte synd om mig , det är INTE det som det här handlar om.
Det här handlar om min resa från smällfet, olycklig och ful till att återigen bli "normal" , glad och vacker.
-Allt sitter inte i hur man ser ut .
Om nån vet det så är det väl jag :-) Men nu är min gräns nådd. Jag har alltid haft ett bra självförtoende och en ännu bättre självkänsla men nu är det snart inget kvar av självförtroendet och självkänslan är också på väg utför... Det måste stoppas innan det blir försent !
- Det är väl bara att äta mindre !
Men herregud , om det vore så lätt hade jag varit smal för längesedan ..
Jag har bantat i nästan hela mitt liv. Hur det började ? Kom tillbaks så ska jag berätta mer...
Tack för idag , en alldeles vanlig dag .
Du ser reklamen för Gina Tricot och deras coola kläder, schyssta jeans , coola toppar , bara att gå in,pröva och köpa för allt passar .
Ska du ut en kväll ? Kanske med polarna eller jobbet , jamen då är det ju bara att slinka in på Vero Moda eller HM och köpa nåt nytt!
Eller ??
Hmm inte om man är smällfet och drar storlek 56 :-(
Ni har hört det där uttrycket "vara värd sin vikt i guld" . Shit ! jag är värd massor !! Just nu 130 kilo , hur mycket guld blir det ??
Nej tyck för guds skull inte synd om mig , det är INTE det som det här handlar om.
Det här handlar om min resa från smällfet, olycklig och ful till att återigen bli "normal" , glad och vacker.
-Allt sitter inte i hur man ser ut .
Om nån vet det så är det väl jag :-) Men nu är min gräns nådd. Jag har alltid haft ett bra självförtoende och en ännu bättre självkänsla men nu är det snart inget kvar av självförtroendet och självkänslan är också på väg utför... Det måste stoppas innan det blir försent !
- Det är väl bara att äta mindre !
Men herregud , om det vore så lätt hade jag varit smal för längesedan ..
Jag har bantat i nästan hela mitt liv. Hur det började ? Kom tillbaks så ska jag berätta mer...
Tack för idag , en alldeles vanlig dag .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)