Skrev precis ett inlägg i Mias blogg , och kom på att jag skulle även kunna ta upp det här: Bemötande
Vilket bemötande har du mest blivit förvånad utav ?
Någon som du förväntat dig skulle vara otrevlig och som sedan var världens gulligaste ( eller tvärtom??) eller kanske en läkare där man förväntar sig empati och får nåt helt annat ??
Berätta gärna !
Det bemötande som jag kom att tänka på var följande :
För drygt tre år sedan sökte jag efter många om och men och mycket ångest hjälp för min övervikt , jag hade helt plötsligt börjat rusa i vikt och gick upp ca ett kilo i veckan , trots bra mathållning och ökad motion.
Jag blev i det närmaste idiotförklarad av min läkare som svarade " att de flesta överviktiga vill ha något medecinskt att skylla sin övervikt på , men vi kan väl ta något prov..
Vet inte vem av oss som blev mest snopen dagen efter, när hon fick ringa och be om ursäkt då det visade sig att jag hade hypotyreos och att mina värden låg i absoluta botten!!
Lite ödmjukhet och empati har ingen dött utav....däremot utav övervikt ! Så varför blir man bemött så här ? Vad tror ni ?
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
Hej!!
SvaraRaderaTusen TACK för kommentarerna i min blogg =) det gör mej så glad......att jag kan dela mina känslor med någon det är härligt!
Ja det där med bemötande tror jag vi överviktiga kan skriva romaner om. Men just sjukvården gör mej mest ont att dom inte på ett proffsigt sätt kan bemöta en överviktig person.
Har Du fått någon OP-tid???
Ha det bäst!!
Goa kramar från //Mia
Halloj!! Ja...vart ska man börja...att bli dåligt bemött av vårdpersonal är nog ngt alla överviktiga stött på och varit utsatt för. Jag minns när jag hade känning av galla några år efter att ha opererats för just galla och AT-läkaren var jättetrevlig och hade ett bra bemötane, han ville iallafall ha ett andra utlåtande från jourhavande läkare...vilket visade sig vara en överläkare på vårt lilla sjukhus här på landet. Han kom in på rummet, tittade i journalen, granskade mig med en otroligt dömmande och nedlåtande blick, tittade tillbaka på AT-läkaren och sa..."ja, det är ju synd på en sån ung människa att redan vara opad för detta!!" Han vände sedan på klacken och gick därifrån. Den stackars AT-läkaren var högröd i ansiktet av skam och jag satt med långt ansikte och undrade om jag verkligen hört rätt. Så kan det gå!!!
SvaraRaderaMan får väl trösta sig med att överläkarens värld måste vara otroligt liten, ensam och troligen ganska fattig på värme...sicken looser!!
Ha det bra och välkommen in till mig!! // Volangmamman som just nu är väldigt nyttig och knaprar morötter...med dipp!!