Som jag nämnde häromdagen har jag bantat i hela mitt liv, ja faktiskt längre än vad jag kommer ihåg.
I somras träffade jag en barndomskamrat och hennes mamma som jag inte träffat sedan vi var väldigt små ,och vi började prata om övervikt och bantning. De berättar följande ( som jag måste ha förträngt) :
När vi var i sexårs åldern och på väg att börja i skolan , hade dagisfröknarna nämt för min mamma att det vore ju bra om jag och kompisen xx gick ner lite i vikt så vi inte skulle bli mobbade när vi började skolan. Detta tog tydligen skruv hos min mamma som ( jo jag vet bara av välvilja ) satte mig på en morotskur...när jag var 6 år ! Var vi tjocka då ? Knappast , möjligtvis lite gulligt 6års runda , inget mer...
Tyvärr slutade inte min mammas kamp för min övervikt där utan den har snarare blivit värre de senaste åren. Jag kommer inte ihåg morötterna för över 30 år sedan , men jag kommer ihåg ganska många andra morötter och smusslande med mat /godis.
Så här i efterhand kan man väl säga att hon misslyckats helt.
Tack för idag! En alldeles vanlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar